Emma, måste vara den mest korkade ungen i klassen.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min framtid. Vad gör jag om 5 år? vad gör jag om 10 ÅR?

Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet, vi var nog 14 år och hade precis börjat i 7:an på Lillhagsskolan i Bomhus. Alla i klassen fick skriva en uppsats om vart vi såg oss själva om 10 år. Just då tyckte man att 10 år var så otroligt långt bort, jag skulle alltså förutse hur mitt liv såg ut när jag var 24 år.

Vid fjorton års åldern ville man bevisa för alla i sin närhet att man var vuxen nog att klara sig själv, jag suckade högt när mamma och pappa ville hämta eller möta upp mig efter discot på fritodsgården ”Humlan” i Bomhus varje fredag eftersom mina föräldrar inte förstod hur gammal jag var och att det var töntigt att mina föräldrar skulle komma och möta upp mig när jag FAKTISKT var 14 år!

Min vän Anna-Sara och jag cyklade en sommar rätt så ofta till målarbutiken i området för att kolla in tapeter till vår framtida lägenhet. Och diskussionerna var vilda, ”-Nej inte den tapeten i vardagsrummet!” ”-Den här gröna tapeten blir ju fantastisk till köket där vi ska ha dem gröna kaffekopparna som vi hittade i Ikeakatalogen”. Vi hade inte kollat på någon lägenhet på riktigt men vi visste precis hur den skulle se ut den dagen vi äntligen skulle få flytta. Ja så var det, jag var faktiskt mogen att flytta hemifrån när jag var 15 år!

Sen kom dagen då jag flyttade hemifrån och OJ vad jag önskade att jag bodde hemma igen. Det där med att bestämma tapeter till ett kök är ju rena rama barnleken i jämförelse med att ens HITTA en lägenhet att bo i. Man ska nu själv se till att t ex alla räkningar blir betalda ett visst datum varje månad. Sedan kunna se till att alltid ha mat i kylskåpet. Maten står plötsligt inte klar på bordet när man kommer hem. Man måste diska allt själv direkt efter maten och städa upp ev nedskräpning efter att ha jobbat 9 timmar när man egentligen bara vill slänga sig på soffan och dö (mamma och pappa, hur orkade ni?). Ingen mamma eller pappa som kommer och möter eller hämtar en efter krogrundan, inte längre ett långt sommarlov som väntar under juni-juli-augusti, tvätt som inte tvättar sig själv om du inte går hela vägen till tvättstugan och oftast i samma veva kommer man på att man glömt att tvättmedlet är slut och måste springa iväg och köpa nytt!!!!! och en massa, massa annat.

Ja. så vart tippade jag när jag var 14 år att jag var när jag var 24 år? Håll i hatten!! är ni redo?

Emma Lewin Sundberg ,24 år—–> Hittat sin drömman=snygg, har 2 barn, är lyckligt gift, har rest jorden runt, bor i villa, har volvo och hund, har slagit igenom som artist och ska helst vara världsberömd, eftersom att världsartister tjänar så enormt mycket pengar har jag också ett sommarställe i amerikanska ”The Hamptons”.

Nu undrar jag hur F*N min lärare Reneé tänkte när hon läste detta? kanske: Emma, måste vara den mest korkade ungen i klassen, men hennes livliga fantasi är det då inget fel på!

Nu är jag 25 år och såhär ser mitt liv ut: Jag har inga barn (tack gode gud för det), jag är inte gift (”sing hallelulja”), jag HAR dock träffat min drömprins och han är mer än bara snygg 😉 , jag har inte rest jorden runt men jag har besökt en del ställen, jag bor långtifrån i en villa snarare i en garderob, har inget körkort så bilen får vänta, hund= NEJ!!!, nog för att jag haft mina dagar i rampljuset och kämpar fortfarande på men världsartist är jag då inte =alltså heller inget sommar hus i The Hamptons!

Så nu kommer min stora undran om var jag är om 10 år? Då är jag 35 år gammal och jag ska försöka vara realistisk den här gången 🙂

Jag har en större lägenhet eller hus med min fantastiska pojkvän Daniel, kanske gifta eller så inte, förhoppningsvis finns det illafall ett barn med i bilden. Vad det gäller artisteriet så kan jag inte leva utan sången och kan inte se mig själv arbeta med annat. Jag har förhoppningsvis lyckats riktigt bra som låtskrivare och även släppt boken jag skriver på. Mina vänner betyder jätte mycket för mig så jag hoppas att vi fortfarande har alla härliga tjejmiddagar och tjejresor inbokade.

Livet är för kort, det är bara att sätta igång o leva, annars kanske man missar något och det vore dumt 😉

Annonser

3 thoughts on “Emma, måste vara den mest korkade ungen i klassen.

  1. Bra skriver!
    Undra vad jag skrev i mitt brev när jag var 14? Ska nog leta fram det! Hehe. Inte trodde jag att jag skulle ha sambo, hus och barn. =) Tänk vad livet kan förändras! Roligt är det iaf!

  2. haha ja men visst är det skrämmande vad tiden går fort. Och att man har så höga krav på sig själv att man ska lyckas uppnå allt i livet innan 24 års ålder! Det är ju nästintill omöjligt 🙂
    Ja, och du har ju lyckats få en helt fantastiskt fin familj och DET är det inte många som lyckas med heller 😉 Det är väldigt bra gjort!
    Leta fram brevet, det är SÅÅÅ roligt att läsa haha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: